Vecka 25 

Nu har vi gått in i vecka 25! Tiden går otroligt fort. Tänk att det är 5 veckor kvar till vecka 30, sedan är det bara 10 veckor kvar – jag hänger knappt med! Någonting annat som jag tänkt på är att de som föds i vecka 25 har en liten chans att överleva, hur galet är inte det? Jag bär på mitt ofödda barn, en livs levande liten minimänniska som faktiskt skulle kunna överleva i en värld utanför magen. Nu hoppas jag verkligen att han stannar kvar där inne tills han är helt färdig (om man kan säga så?). 

Info – vecka 25: Din mage har vuxit sig rätt stor nu. Både storlek och form på magen är individuellt men för de allra flesta syns det nu ordentligt att du är gravid. Trycket på urinblåsan som ditt barn åstadkommer gör dig oftare kissnödig och du har kanske också mer frekventa kramper i benen. Undvik att knipa med tårna då detta är en kramputlösande faktor.
Ditt barn har blivit 33 cm långt och väger 700 gram. Det har utvecklat ett korttidsminne och kan reagera på ljud, framförallt din egen röst. Dess näsborrar har börjat öppnas och barnet kan både knyta sina händer och få tag på sina fötter.

Ja, min mage växer sig större. Den är inte jättestor men definitivt större än innan och det är olika från dag till dag och även beroende på tid på dygnet. Men syns gör den nu, på bara typ en vecka har den blivit väldigt mycket mer synlig med kläder på än vad den varit innan! Jag märker även att det trycker på som bara den där inne, jag kan lova att jag springer till toaletten varje morgon vid halv nio (om jag fått sova tills dess). Jag är glad så länge jag slipper nattliga toalettbesök, haha. Men dessa jäkla kramper?! Jag menar, jag har aldrig hört talas om det förut – att det kan bli så av hormonerna. Jag är en sån som sträcker på mig rätt ofta, speciellt när jag sover. Detta har resulterat i att jag numera vaknar var och varannan natt med kramp i vaden. Det är sååå jobbigt! Och det tar ett tag innan det går över också. Haha, väldigt obehagligt. Någon mer som lidit utav det?

Det är nog det enda riktigt jobbiga i graviditeten just nu – kramperna alltså. Jag hoppas att det är det enda jobbiga jag behöver uppleva. Jag förstår såklart att det förmodligen kommer vara lite jobbigt och tungt mot slutet såklart. Här är vi positiva men inte naiva! Det är dock såå underbart att se hur magen växer och hur kroppen förändras och förbereder sig samtidigt som det går att följa sin lilla älsklings utveckling. Ellerhur? 

 Magen i vecka 25 (24+1)